Amazons problem med folksonomierna

Har vi här nu ett exempel på hur illa det kan gå med folksonomier? Det ryktas om att en hacker skulle ha fått diverse GBL-litteratur att försvinna från Amazons katalog genom att tagga dem som "adult". Vare sig det är sant eller endast Amazons försök till att bortförklara sig är det här ett klart bevis på att man måste ha ett väl uttänkt system för "taggning" innan man låter vem som helst tagga en biblioteks katalog.

Slutet hägrar

Jag laddade nyss upp Mirvas och mitt kursarbete i Moodle.
Bloggarna har börjat tystna.
Svårt att tro, men den här kursen börjar faktiskt närma sig sitt slut.


I kursbloggarna har det ju varit en del diskussioner om att fortsätta blogga. Ingen dum idé. Vill vi hålla oss lite mer avstängda från omvärlden kunde man naturligtvis tänka sig att helt enkelt låsa bloggarna så att de endast är tillgängliga för oss kursdeltagare (eller vem man nu vill släppa in i sin blogg).

Eller så kan man ju fortsätta som före den här kursen och köra diskussionerna i Moodle.

Humor: Identitetsstöld på bibliotek

Via en bekants blogg hittade jag länken till en telefondiskussion mellan en bibliotekarie och en kund ... inte är det enkelt alltid då man hela tiden får vara rädd för identitetsstöld. ;)

Uppgift 10.2: Användaravtal

För uppgift 10.2 bekantade jag mig med användaravtaler för en annan bloggtjänst än den vi använt oss för kursen, nämligen LiveJournal.

Användaravtalet för LiveJournal ser vid första ögonkastet lika motbjudande och långt ut som dylika avtal brukar vara. Dessutom finns ju naturligtvis också en ”Privacy policy”, som det lönar sig att läsa igenom.

Användaravtalet visade sig dock vara relativt läsbar, det var egentligen först i slutet med ”Disclaimer of warranties”, ett avsnitt där LiveJournal egentligen avsäger sig alla garantier för alla problem som servicen kan åstadkomma, som texten började bli ”juristspråk”.

Vem äger det som du publicerar i tjänsten?
Äganderätten behålls av bloggaren: LiveJournal claims no ownership or control over any Content posted by its users. The author retains all patent, trademark, and copyright to all Content posted within available fields, and is responsible for protecting those rights, but is not entitled to the help of the LiveJournal staff in protecting such Content.

Vad kan tjänsten göra med den information som du publicerar?
Det verkar som om LiveJournal inte skulle kunna göra något med informationen. De kan dela vidare av den personliga informationen inom organisationen, dess syster- och moderorganisationer och kan vara tvungna att dela med sig av den till myndigheterna, men man är ju inte tvungen att ge värst mycket personlig information då man registrerar sig.

Vad kan andra användare hitta om dig?
Andra användare kan se endast de uppgifter man själv angett och öppnat för andra användare. Det är alltså möjligt att helt låsa sitt konto så att endast man själv ser bloggen och uppgifter om en själv.

Kan data exporteras och användas någon annanstans?
Endast data om användaren, men som sagt behöver man inte ge värst mycket sådan data vid registreringen.

Hur anonym kan man vara?
Vid registreringen krävs att man ger korrekta uppgifter: During registration, all users are required to provide accurate, complete and current information about themselves in all required fields. De uppgifter som krävs vid registreringen är:
- användarnamn (som naturligtvis kan vara vad som helst och inte alltså behöver vara ens riktiga namn)
- e-postadress (LiveJournal lovar att inte ge den vidare)
- lösenord
- födelsedatum

Senare frågas också efter namn, hemort favoritmusik o.s.v., men alla dessa uppgifter är helt frivilliga.

Det går alltså att vara mycket anonym, man behöver ju inte använda sin normala e-postadress, utan kan skapa en extra adress (t.ex på Gmail eller någon annan liknande service) som man använder bara för registreringen av bloggen. Dessutom kan man ställa in så att e-postadressen inte visas åt någon.

Vilka risker ser du med att registrera sig till tjänsten?
Den största risken är naturligtvis den att LiveJounral byter ägare och den nya ägaren gör om användaravtalet (t.ex. så att Livejournal får ensamrätt till all innehåll som publicerats i LiveJournal). Eller att tjänsten avslutas plötsligt och allt material som funnits i den raderas.

Kan man rekommendera att någon registrerar sig till tjänsten?
För blogganvändning skulle jag inte tveka att rekommendera LiveJournal (jag tror faktiskt att den skulle ha passat bättre för den här kursen än Blogger då det verkar vara enklare att automatiskt hålla sig uppdaterad över vad ens vänner (i det här fallet alltså kurskamrater) har skrivit i sina bloggar). Dessutom går det att skapa diskussiosngrupper o.s.v.

Finns det några etiska/moraliska frågor som man borde tänka på?
I samband med bloggen visas reklam (man kan slippa reklamen genom att betala ca 20 USD per år), vilket kan vara ett problem.

Kan man använda tjänsten i undervisningssammanhang/bibliotek?
I undervisningssammanhagn tror jag nog att det skulle gå hur bra som helst, och som jag skrev ovan troligen bätre än med Blogger.

Säkert skulle det också gå att använda tjänsten för att skapa en blogg för ett bibliotek, men personligen tycker jag att bibliotek skall ha sina bloggar på sina egna nät, inte i externa bloggservicar.

Man bör naturligtvis också minnas att LiveJournal förbehåller sig rätten att avsluta tjänsten när som helst.

Uppgift 10.1 - Veckoartikel: Kyberhot

I veckans artikeluppgift fick vi fria händer att skriva om kyberhot. Klart att allt det som togs upp i veckans artikel Emerging Cyber Threats Report for 2009 är ytterst allvarliga hot (artikeln tar upp skadeprogram, nätverk av ”kapade” datorer, krigsföring i datornätverken, hot mot handdatorer, mobiltelefoner och VoIP-telefoni samt den organiserade kriminaliteten i kyberrymden), men samtidigt känns allt detta som så stora hot att en vanlig människa inte kan göra så mycket annat än att hålla sig mer eller mindre ajour om hoten.

För mig som privatperson, eller för en organisation som t.ex. ett bibliotek, är hot som krigsföring på nätet något som ligger helt utom ens grepp. Så länge som min/organisationens datorer inte har infekterats med programvara som kunde göra att de används som slavmaskiner vid digital krigsföring finns det inget som en enskild person kan göra då de stora pojkarna bestämmer sig för att de inte gillar varann.

Det som däremot är enklare att greppa för ”vanliga användare” är hotet om indentitetsstöld. Personligen skulle jag dessutom vilja använda ordet ”identitetsignorans”.

Identitetsstöld innebär ju att man på webben / i nätet uppträder som någon annan existerande person. Jag vet inte om ”identitetsignorans” är ett existerande ord, men med det menar jag ett nätbeteende där man inte bryr sig om att kontrollera att den person/organisation man är i kontakt med verkligen är den den utger sig för att vara. Egentligen är det ju frågan om identitetsstöld från ett annat perspektiv.

Vid presentationen av vårt kursarbete, som gällde bloggar, tog Mirva och jag upp problemet med biblioteksbloggar som använder sig av externa bloggtjänster som Blogger, Vuodatus och Bloggen.fi i stället för bloggprogramvara som ligger på bibliotekets eget nät. Problemet som vi såg det är att man aldrig kan vara hundraprocentigt säker på att en blogg verkligen är en biblioteksblogg om den ligger utanför bibliotekets nät.

Så länge som biblioteken använder sig av externa bloggtjänster är det enormt enkelt att utföra en identitetsstöld genom att starta en blogg som utger sig för att vara ett biblioteks officiella blogg. Och så länge som folk är identitetsignoranta och inte ens försöker reda ut om bloggen verkligen är bibliotekets blogg går det att bedra dem.

Men varför skulle nu någon vilja lura folk med en biblioteksblogg? Varför inte? Förutom att det enkelt går att samla information från folk (”Vi uppdaterar vår biblioteksdatabas, du kan enkelt kontrollera att dina uppgifter är korrekta genom att skicka ditt namn och din adress till den här e-postadressen.”) kunde en dylik blogg användas till direkt bedrägeri: ”Vi håller på med att förnya vårt låntagarsystem. För att få ett nytt bibliotekskort skall du betala tio euro. Du kan sköta betalningen enkelt med nedanstående blankett.”

Långsökt? Kanske i den lilla kommunen där alla känner varandra, men inte i de större städerna eller då det gäller en organisations specialbibliotek.