Jag är dessutom förbryllad över att Voß inte alls går in på problemen och hotbilderna med taggning på webben. Precis som vem som helst kan skriva vad som helst i Wikipedia behövs det inte en stor grupp ”mindre trevliga” webbsurfare att totalt feltagga ett dokument. Tänk om någon t.ex. bara på flit skulle tagga all dina semesterbilder som porr.
Och hur är det egentligen med robotar? Det finns ju spamrobotar som kan registrera sig på diskussionsforum (jo, jag har personliga erfarenheter av detta på min tidskrifts forum), så om någon inte ännu skapat en tag-robot som kan spamtagga vad som helst är det väl bara en fråga om när det händer.
Nej, jag är inte negativ mot taggandet. (Hur skulle man t.ex. hitta bland alla tusentals digibilder som så småningom fyller upp datorns hårdskiva utan taggning. Fast det krävs ju att någon taggar bilderna.) Jag väntar egentligen bara på att något enkelt system för taggande av webbsidor slår igenom så att sökmaskinerna blir ännu bättre. Kanske någotslags system där Delicious-taggarna binds ihop med de webbsidor bokmärkena pekar mot. Eller ett tilläggsfält i Google-sökningar där man efter en lyckad sökning ombedes lägga in några taggar som beskriver den funna sidan.
Voß’ artikel var dock inte ett totalt slöseri med tiden. Det var t.ex. intressant att läsa att det redan finns bibliotek där användarna kan lägga till taggar i bibliotekets samling (Voß nämner University of Pennsylvania Library). Själv tror jag det här är något som kommer att bli allt vanligare, men jag tror nog på taggning mer som ett komplement till ”riktig” indexering än något som kommer att ersätta indexeringen i bibliotek.

Det låter som en bra idé att Delicious taggarna borde kunna kopplas samman med sökmaskinerna. Då skulle man förutom vanlig sökning kunna söka på taggar i t.ex. Google och även kunna lägga till egna taggar. Kanske det utvecklas en sådan möjlighet i framtiden, att Google blir Google 2.0...
SvaraRaderaJag tror också att det kommer att bli allt vanligare att bibliotek tar i bruk användartaggning av bibliotekets samlingar som ett komplement till professionell indexering.
Jag upplevde också veckans artikel som ganska intetsägande, men om man är intresserad av vad som forskats inom taggning, kan man ju få en resume i artikeln om vad som finns tillhands, och så kan man konstatera att "taggningssystemen" ännu inte är så långt utvecklade.
SvaraRaderaDet är sant att spamtaggning något som borde locka nätvandaler. Och hur ska man gå tillväga för att förhindra det. Det är inte lätt, eftersom alla former av restriktioner, som t.ex att man kunde låsa sina egna alster för andras taggar, motverkar hela idén med med öppna utbyten. Den tillit som finns på webben och som hela systemet på något vis bygger på tycks ändå funka någorlunda.
SvaraRaderaJo, jag tyckte också att det var lite som artikeln kom med. Men som jag lagade på min bloggsida, kanske det gav åt någon mera än vad det gav åt oss.
SvaraRaderaJag ser det också det där med feltaggningarna som stor risk om det är många kockar om saken. Om det är då i misstag eller…
Styrkan är ju förstås om det är flera som taggar rätt så blir resultat enklare och snabbare
Jag tycker att det var bra att du tog upp aspekten med hotbilder vid taggning. Alla är inte ute i lika positiv anda som flertalet Internetanvändare. Jag kan tänka mig att sidor som behandlar religion, politik eller ämnen som delar åsikter kunde vara utsatta för negativ taggning.
SvaraRaderaJag visste det var något jag hängde upp mig på på artikeln. Trodde det endast var för alla fotnoter och referenser som hackade upp artikeln, men det är ju som du påpekar en ganska tunn artikel. Jag lärde mig ingenting nytt, vilket är orsaken varför min kommentar om artikeln också är tråkig. Vi har ju lärt oss indexering redan.
SvaraRaderaJa - kanske inte mycket nytt. Men man kan också bedömma den (Voss artikel) utgående från andra premisser. Ger den information åt oinvigda. Dessutom verkar den vara skriven i en situation då Voss var frustrerad över att yrkesfolk inte hängt/hänger med i utvecklingen. Jag tycker den försvarade sin plats.
SvaraRaderaVisst finns det risker med folksonomin - folket kan tagga "fel" antingen helt enkelt p.g.a. okunskap, i misstag, eller så för att illviljan är rena rama glädjen. Men deltagande & social verksamhet är risktagande, precis som samhället & livet. Förvånansvärt att vi inte har krig varje dag i varje gathörn & vägskäl.)
I Umeå med omnejd erbjuder Minabibliotek.se kunderna möjligheter att komplettera bibliotekariernas indexering. Så är väl också fallet i Stockholm på Biblioteket.se. Och dessa lär inte vara de enda.
Jag är inte så fruktansvärt besviken på Voss artikel, efter att ha läst alla människors klagomål innan jag läste själva artikeln så var det ju en riktigt positiv överraskning. Men, riktigt hela avsnitt 4 (typology of tagging systems) förstod jag inte. Jag antar att en grund i det han försöker säga är att det är mycket mera komplicerat än att en enskild webbanvändare taggar något som en annan sedan hittar. Det finns många perspektiv att studera fenomenet ur. Jag tittade in på University of Pennsylvania Library. Själva molnen är ju begripliga - de ämnesord som förekommer mest är störst och vackrast - men sidan bestod också av ett enormt antal hyperlänkar som inte var organiserade i någon viss ordning enligt vad jag kunde se. Denna upplevde jag att var något förvirrande. Tyvärr kommer man inte in på länkarna heller för att kontrollera dem i detalj då man behöver ett användarnamn och lösenord.
SvaraRadera