Uppgift 6.1, veckoartikel - Jane Secker: ”LASSIE project - Case Study 5: Libraries and Facebook”

Veckans artikel var alltså Jane Seckers LASSIE project - Case Study 5: Libraries and Facebook (länken går direkt till artikeln i pdf-format) och den här gången föll artikeln mig mer i smaken. Secker skriver ett okomplicerat språk och artikeln lyckas ge en kort och koncis bild över vad Facebook egentligen är, hur biblioteken/bibliotekarierna kunde använda den och vad man skall ta i beaktande då man beger sig ut i Facebook-djungeln. 

Eller gör artikeln det egentligen? Jag har ett konto på Facebook, så jag vet vad artikelskribenten pratar om då hon nämner ord som grupper och fansidor och virtuella akvarier och säkerhetsaspekter och nätverk och bildgallerier. Men jag undrar om inte man borde förklara dessa termer mer grundligt om man skulle vilja skriva en artikel om Facebook för bibliotekspersonal (eller andra människor) som aldrig använt Facebook. Men det kanske inte var grundtanken med den här artikeln.

Hur som helst väckte artikeln några tankar som jag bara måste lyfta fram och den föärsta av dessa är säkerhetsaspekterna. 

Artikeln lyfter flera gånger fram det här med att man skall änka på vilka uppgifter man lägger ut om sig själv och att man också skall tänka på vilka personer (eller grupper/nätverk) man vill att skall komma åt ens uppgifter.

Helt relevant och det är bra att dessa frågor tas upp, men jag undrar hur artikelskribenterna mer eller mindre helt låter bli att ta upp säkerhetsaspekterna som gäller de olika tilläggsprogrammen, applikationerna, appsen vad man nu vill kalla dem för; de här virtuella akvarierna och boklistrona och vad allt det finns. 

Bland annat följande kan man läsa i Facebook om applikationerna (under privacy settings -> applications):

”When you authorise an application, it will be able to access any information associated with your account that it requires to work.
The application can access information like your personal info and photos as well as your friends' personal info (depending on their settings).”

Det här betyder alltså att då du bestämmer dig för att börja använda det virtuella akvariet på Facebook ger du programmet rätt att komma åt dina och dina vänners uppgifter. Vilka uppgifter programmet egentligen använder sig av har du absolut ingen aning om, inte heller kan du veta vad programmet egentligen gör med de där uppgifterna. Kanske använder programmet uppgifterna bara för att kolla vilka av dina vänner som har samma program installerat, eller kanske den tar för sig av precis alla privatuppgifter som du matat in och skyfflar dessa vidare till programtillverkaren som sedan säljer dem till högstbjudande. Och det här gäller lika väl det där akvarieprogrammet som den virtuella bokyllan.

Visst är jag paranoid, men tyvärr hör jag till den generationen som anser att man måste vara paranoid på webben. 

En överraskning gällande Facebook som jag stötte på bara för några dagar sedan och som nu bekräftades i Seckers artikel är att vissa Facebook-sidor är tillgängliga utifrån. 

Jag har trott att Facebook är mer eller mindre helt stängd för utomstående. För att kunna ta del av det som finns i Facebook skall du vara registrerad på Facebook. Det är det som jag förstår med sociala nätverk, det är en slaggs klubb; för att få vara med och leka skall du vara medlem i klubben och ingen som inte är medlem i klubben behöver få veta vad som händer i klubben.

Men tydligen är vissa Facebook-sidor öppna även för alla andra internetanvändare också. Ett exempel som ges i artikeln är sidan för biblioteket i Aurora University. Man kan tydligen läsa diskussionsforumet, titta på fotoalbumet och även se sidans ”fans” (sex fans i taget, men ändå; och via fanbilderna kommer man in på närmare uppgifter om fansen). Jag undrar om folk egentligen är medvetna om det här?  

Äntligen blev Blogger bättre!

Efter att ha kommit igång med att följa alla andra kursdeltagares bloggar märkte jag snabbt ett stort problem med hela det här bloggsystemet. Visst kunde jag följa enkelt med vad ni andra skrev i era bloggar genom att prenumerera på era bloggars RSS-flöden, men det fanns ju inget sätt för mig att följa kommentarerna till inläggen. Ja, inget annat sätt än att varje gång klicka igenom alla inlägg i varenda eviga blogg och kolla om det skulel ah råkat komma en ny kommentar. 

I något skede märkte jag sedan att varje inlägg skapar ett RSS-flöde för kommentarerna. Det här hjälper ju saken lite, men det skulle ändå betyda att jag inte automatiskt skulle få in kommentarer på nya inlägg, utan skulle vara tvungen att prenumerera på varje inläggs flöde skilt.

Jag undrade hur det var möjligt att systemet var så dåligt. Bäst skulle det ju vara om man kunde prenumerera på alla kommentarer på samma sätt som man prenumererar på alla inlägg. 

Gissa om jag blev glatt överraskad då då jag såg knappen ”Prenumerera på alla kommentarer” i Lindas blogg! Tydligen var det möjligt att erbjuda bloggläsarna ett sätt att prenumerera på inte bara alla inlägg utan också alla kommentarer som skrevs i en blogg. 

För att aktivera prenumerationsmöjligheten skall man installera en ”gadget” som heter Prenumerationslänkar.  Underligt att det här inte finns som ett färdigt alternativ precis som inläggens RSS-flöden.

Hur som helst, vill du möjliggöra prenumereringen av kommentarerna i din blogg (och det vill du väl :) ) är det bara att gå in i Layout-delen av din bloggs inställningar; där klickar du på Lägg till en gadget och från den ruta som nu ploppar upp väljer du Prenumerationslänkar och klickar sedan på Spara. Desto svårare är det inte.

Uppgift 5.1, veckoartikel - Jakob Voß ”Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of Manual Indexing?”

Vad skall man säga om veckans artikel, Jakob Voß’ ”Tagging, Folksonomy & Co - Renaissance of Manual Indexing?”? Jag tyckte att artikelns innehåll var otroligt tunt och tomt. Vi har ju lärt oss om indexering i en tidigare kurs och det att Voß i sin artikel berättar att taggning är en slag fri indexering är väl en självklarhet som vi alla förstod redan då Kim på närträffen förklarade vad folksonomier är. 

Jag är dessutom förbryllad över att Voß inte alls går in på problemen och hotbilderna med taggning på webben. Precis som vem som helst kan skriva vad som helst i Wikipedia behövs det inte en stor grupp ”mindre trevliga” webbsurfare att totalt feltagga ett dokument. Tänk om någon t.ex. bara på flit skulle tagga all dina semesterbilder som porr. 

Och hur är det egentligen med robotar? Det finns ju spamrobotar som kan registrera sig på diskussionsforum (jo, jag har personliga erfarenheter av detta på min tidskrifts forum), så om någon inte ännu skapat en tag-robot som kan spamtagga vad som helst är det väl bara en fråga om när det händer.

Nej, jag är inte negativ mot taggandet. (Hur skulle man t.ex. hitta bland alla tusentals digibilder som så småningom fyller upp datorns hårdskiva utan taggning. Fast det krävs ju att någon taggar bilderna.) Jag väntar egentligen bara på att något enkelt system för taggande av webbsidor slår igenom så att sökmaskinerna blir ännu bättre. Kanske någotslags system där Delicious-taggarna binds ihop med de webbsidor bokmärkena pekar mot. Eller ett tilläggsfält i Google-sökningar där man efter en lyckad sökning ombedes lägga in några taggar som beskriver den funna sidan.

Voß’ artikel var dock inte ett totalt slöseri med tiden. Det var t.ex. intressant att läsa att det redan finns bibliotek där användarna kan lägga till taggar i bibliotekets samling (Voß nämner University of Pennsylvania Library). Själv tror jag det här är något som kommer att bli allt vanligare, men jag tror nog på taggning mer som ett komplement till ”riktig” indexering än något som kommer att ersätta indexeringen i bibliotek.

Uppgift 5.2, Delicious

Nu har jag skapat mitt Delicious-konto. Mina länkar hittas på delicious.com/ben_kurs. Jag bestämde mig nu till en början att beställa på taggarna ”biblioteksblogg” och ”kirjastoblogi”. (Jag försökte också på ”library blog”, men kom på inget sätt att få till stånd en prenumeration på en tag med två ord, det ville bli bara ”library”; finns det något sätt att skapa en tag som består av två ord?)

E-böcker: Ny läsapparat av Amazon - Kindle 2

Amazon har idag presenterat en ny version av e-boksapparaten Kindle, Kindle 2. Prylnyhetswebben Engadget har bilder från pressinfon. Amazon-chefen Jeff Bezos berättade på pressinfon (och i det ”brev till läsarna” som fanns på Amazon.com:s startsida åtminstone idag) hur Amazons vision är att en dag kunna erbjuda alla världens böcker för Kindle (”Our vision is to have every book ever printed, in every language, available on Kindle.”). Stora drömmar, men jag tror faktiskt att Kindle kan börja få luft under vingarna så småningom. Själv ser jag dock ingen idé med att betala för ytterligare en pryl och läser nöjt e-böcker med min mobiltelefon.

Klicka här för att komma till Amazons presentation/reklam av Kindle 2.